It's the final countdown!

Hej folks!
Nu är det inte länge kvar innan jag får återse fosterlandet. Hipp hurraa! (Grattis Finland, förresten, nu är det officiellt din födelsedag! Imorgon ska jag kanske sjunga Vårt land och inkläda mig en blå scarf eller något.)  USA är bra, men i måttliga doser, jag tror jag har inmundigat min dos för den här gången.

Idag hade jag mina sista lektioner här och på torsdag inleds provperioden. Alla tenter här är self-scheduled vilket betyder att man köper ett kuvert och ett skrivhäfte till varje kurs man ska tenta och sedan lämnar man in dem till sina lärare. Lärarna placerar ut proven i alla kuverten och sedan får man skriva tent två gånger om dagen, kl. 9 och kl. 14 torsdag 8 december till tisdag 13 december. Sweet! Själv ska jag tenta tre kurser, två hissakurser och en i public speaking, låtom oss se hur det går...

Den trettonde åker jag till Aguascalientes igen och är där tills den 21:a, då jag reser tillbaka till Atlanta och sover på hotell en natt innan jag flyger härifrån via London till Helsingfors och från Helsingfors till Jakobstad-Karleby flygstation(jag kräks på det ordet, vad fasen är en flygstation för något? gaah! det måste vara den löjligaste finlandismen i världshistorien) eller vad det nu sen kallas nuförtiden.
Det var meningen att Señor V skulle åka med mig till Finland nu till julen, men eftersom det ännu är en hel del som behöver fixas inför flytten så var det inte möjligt, men förhoppningsvis ska allt ordna sig snart med försäljningen av hans lägenhet så han kan flytta så snabbt som möjligt. We're keeping our fingers crossed.

Jag ser fram emot att åka till Mexico igen, mest för att träffa Señor V, men det är också ett vackert land, synd bara att de sociala, -ekonomiska och politiska förhållandena är så uppåt väggarna. Señor V och jag ska väl kanske hinna med lite lammtacos, ett besök till hans moster, Tía N. med make och en utflykt till San Juan de Los Lagos (Saint John of the Lakes) i Jalisco. Stadens största turistattraktion är en 38 cm hög figur av jungfru Maria, iklädd i en blå-guldig skrud. Den så kallade Nuestra Señora de San Juan de los Lagos, eller Sanjuanita sägs ha utfört mirakel så tidigt som på 1600-talet och årligen vallfärdar runt 9 miljoner pilgrimer till kyrkan där statyn finns. Den är till och med placerad bakom extra-tjockt skottsäkert glas, att sånt. Det lär bli intressant,speciellt för någon som har svårt att förstå grejen med helgon och sånt, men det är okej, det har Señor V också, även om han blivit uppfostrad som katolik. En sak måste jag erkänna, jag har grym etiketts-angst när det gäller katolska kyrkor, jag är rädd för att bete mig fel på något sätt och så mitt i allt har jag en arg präst eller nunna efter mig som läxar upp mig för att jag till exempel vänt ryggen åt altaret (tack och lov har det inte hänt ännu, men jag fick lära mig att det anses vara VÄLDIGT RESPEKTLÖST att vända ryggen åt huvudaltaret, så man får se till att gå ut igen längs en sidogång, annars får man backa ut ur kyrkan, och det vill man ju inte)

Från det ena till det andra: Nu sitter jag här och prokrastinerar och tittar på löjliga TV-serier, typ "Say Yes to the Dress", en realityserie som handlar om hysteriska brudar som jagar den perfekta brudklänningen. Högklassig underhållning må jag säja. Allt för att undika att läsa på tent....

Imorgon ska jag unvika tentläsning ytterligare och bege mig med Céline & Co. till Lenox Square Mall, där ska jag panikshoppa de sista julklapparna.

Det var väl allt jag hade att komma med för den här gången, folks. Som avslutning bjuder jag på lite rosor i dess natural habitat utanför Martin Luther King Historic Site Visitor Center här i Atlanta, bilderna tog jag den 1:a december. Surreal but nice kan man ju säga.

My first Thanksgiving ever in Mexico

Hej folks!
Jag kom just hem från flygplatsen här i Atlanta. Färden hit till ASC i taxi tog typ dubbelt längre än den egentligen brukar eftersom taxichauffören obviously inte hade en aning om vart han skulle, dessutom hade dåklet ingen GPS heller...och jag var ju inte mycket till hjälp eftersom jag inte är så överdrivet bekant med Metro Atlanta och alla förorter och gator...speciellt inte i mörkret. Nåja, fram kom jag. Och nu sitter jag här och tittar på lite bilder som jag tagit i Aguascalientes...tänkte bjuda på några, eller ganska många. Dessutom är jag ju för lat för att skriva om allt som hänt, så det får bli i bildform istället. Enjoy! ;)

Någon gillade visst min råddiga väska... Hon bosatte sig nämligen i den fem minuter efter att jag öppnat den.

Här åt vi chicharrón-tacos till frukost

Grisskinnstacos för den som undrade ;) Mycket salsa och lime gjorde det riktigt gott, om man bortser lite från konsistensen då.

Tacostället

Sen åkte vi till mataffären och tittade på konstiga grönsaker och frukter, typ som kaktus.

Torkad torsk...de Noruega

Señor V konstaterar att affären fått in mera amerikansk kalkon, till och med så att det räcker åt mexikanska tanter.

Tamarindjuice som är ack så gott, men ser desto mer oaptitlig ut.

Kalkoner måste också vaccineras...speciellt med vin

Lilla Lo spanar in ett 8 kg byte

Vi blev tvungna att gå upp på taket och kolla vattentanken...

Mera vy

En halvfärdig ambrosiasallad

Sockerrör med chili...sjukt gott!

Thanksgiving dinner- turkey, stuffing, mashed potatoes, gravy och cranberry sauce

Texan placemats och cornbread muffins

Señor V's syster hade gjort menydesignen

Pumpkin pie, maple whipped cream och ambrosia salad

En jäsande katt som fått sig lite Thanksgivingkalkon, eller "pavo", som han skulle säga.

En skön bild på en skön katt

Vi tog fram Señor V's Super 8-projektor och filmer, här är han dock modell yngre och med lite mera spring i benen. 

Sen tittade vi på dendär campingfilmen som finns med i Kalle Ankas Jul

Sen tittade vi på lite Lady och Lufsen

Sen blev vi tvungna att leka lite. Det är min fot och Señor V's hand ifall nån undrade.

Thanksgiving- och julfiilis

Halluu!
Nu måste jag bara visa vad min coola Southern history professor hade med sig åt oss idag eftersom det snart är Thanksgiving (på torsdag). Tadaa!Hemmagjorda sweet potato biscuits, mac n' cheese och nån typ av sockerkaka.

Idag på Old South, New South, No South pratade vi alltså om Southern food och när vi talade om att recept ofta nedärvs från generation till generation utbrast Professor Morris:
"I'll tell ya'll, my grandma is cheap as hell 'cause she grew up during the Depression, that's why she only puts one egg in her dressing even though the recipe says three eggs...But hey, it's a great dressing".

På tal om Thanksgiving så åker jag till Aguascalientes imorgon eftermiddag och stannar där till söndag, yay! Jag borde packa min kappsäck full med lite kläder, konserverad sötpotatis, pumpapuré och små marshmallows. Señor V gav mig nämligen i uppgift att inhandla sånt som inte finns att få tag på i Mexico. Som kärleksbevis köpte jag också en Ritter Sport med marsipan i ;) Han är ungefär den enda jag känner som kunde äta upp en hel marsipankorv utan problem.

Här i Decatur har man förresten börjat juldekorera nåt värrigare. Man måste ju bara tycka att de gräsligt röda rosetterna är lite charmiga, på ett over-the-top amerikanskt sätt, eller hur? ;)

Over and out.

P.S. Idag är det den 21 november och folk joggar i shorts och t-skjorta utanför mitt fönster...sånt är ju lite overkligt.

höst på campus.

Här kommer lite halvdåliga bilder, men mamma, nu får du i alla fall se hur det ser ut här när hösten har kommit.

Träd...i alla fall är de inte tallar. Så mycket vet jag.

Magnoliaträd...kanske?

"The Quad" - ett amerikanskt ord för stor gräsmatta i mitten och byggnader runtom.

Rebekah Hall-jag skulle inte haft något emot att bo här..men jag är inte bitter.

För de har gungstolar på verandan... Vi har en heltäckningsmatta i korridoren som härstammar från 1962.

Main Hall - här kunde jag också tänka mig att bo. De har ett klocktorn OCH ett torn som var med i Scream 2.

Här kan man sitta om man är tillräckligt flexibel så man kommer sig upp...

HÄR, till höger om trappan stod Sandra Bullock och Tim McGraw i The Blind Side. I bakgrunden ser ni mitt fönster.

Där i mitten under trädet parkerade Sandra Bullock sin BMW. Sen kan man ju undra hur de fick dit den...

Jag bor fortfarande här...

egoism.

Jag har syndat och köpt en julklapp till mig själv. "Tyvärr" hade Calvin Kleins webb-affär 40% rea på A-L-T, allt. Och efter en inombords kamp och lite dregel så klickade jag hem denna skapelse

Bilden är lite futtig, but you get the idea.
Ibland är det ganska lyx att bo i USA och shoppa grejer på nätet, man behöver ju inte betala många pengar i frakt. Men förstås är det ju rätt riskabelt också... ;)

ost-och kalkonbetraktelser

Hej gott folk!

Jag kom just hem från att ha besökt The Brick Store Pub i Decatur med några av de andra utbytestjejerna. Vi hade en riktigt trevlig kväll med god samvaro (åh vad vuxet det låter, LOL) och god "mat" och dryck. Jag inmundigade ost från Iowa, närmare bestämt en sorts ost som heter Prairie Breeze och är gjord av amish-människor på nån prärie nånstans. Den beskrivs som en "all-natural hybrid alpine cheddar cheese". Känn på den! Det må låta väldigt random, men det var en mycket angenäm upplevelse. Så här ser skapelsen ut:

Till osten avnjöts lite fikonmarmelad, ett glas spansk tempranillo och en gnutta fransk konversation(själv är jag ju inte så slängd på franska men det var trevligt för det) och för första gången sen jag kom hit till USA har jag känt mig lite kulturell och gastronomisk. Åh vad jag blir varm i själen av sådant ;)

Härmed avslutar jag min ostbetraktelse och går över till en kalkonbetraktelse:

Idag berättade Señor V för mig hur han begav sig på kalkonjakt i sin lokala matbutik. Det var nämligen så att just den affären hade fått in amerikansk kalkon lagom tills Thanksgiving. Tydligen är de medvetna om att det finns amerikaner också ute i den mexikanska öknen. Så...det råkade sig alltså så att bäste Señor V kom till affären just när det fanns endast EN amerikansk kalkon kvar, och förstås så stod det ju en gammal dam framför frysdisken och tittade på den amerikanska kalkonen. Eftersom Señor V hade bestämt sig för att han SKULLE ha amerikansk kalkon till Thanksgiving så måste han ju få tanten att INTE köpa den sista fågeln. Så vad gör han då? Jo, han börjar småprata med tanten som utbrister "oj, tänka sig att de har amerikansk kalkon här", varpå Señor V svarar "ja...synd bara att de är så dåliga. Jag köpte en förra året och den var riktigt dålig...men som tur har de ju mexikanska också. Det finns nog inget som går upp mot mexikansk kalkon, inhemskt ska det vara!" (han försöker hålla sig för skratt när han ljuger för tanten, han vill ju själv ha kalkon från sitt eget hemland). "Ja-a,", säger tanten och skakar på huvudet, "jag ska nog köpa en mexikansk en, det är nog bäst det".

Jag gapskrattar när jag hör honom berätta storyn för mig och inflikar att det var mycket nobelt att manipulera en gammal dam för att få en kalkon av rätt nationalitet. Han är allt lite listig dendär karn.

[slut på ost-och kalkonbetraktelserna]

Over and out.

"I do mind, the Dude minds. This will not stand, ya know, this aggression will not stand, man."

Sitter just nu och skrattar åt vad jag kommit till är den mest hysteriska filmen i världshistorien - The Big Lebowski. The Coen brothers är alldeles suveräna och Jeff Bridges, John Goodman och Steve Buscemi är hysteriskt roliga, hela filmen igenom. Dessutom får de mej att uppskatta bowling, något jag aldrig egentligen gjort, speciellt inte i högstadiet och gymnasiet på jumpalektionerna. Men, i sann The Big Lebowski-anda åkte Señor V och jag och bowlade när jag sist var i Mexico, vi citerade ungefär allt som The Dude, dvs. Jeff Bridges yttrade i hela filmen. Senare på kvällen måste vi ju förstås se filmen och citera lite mera. Jättejobbigt för alla andra, tur att vi var för oss själva. Eller ja, förutom i bowlinghallen då svärfar var åskådare, säkert trodde han vi hade fel i huvu. Nåja, hursomhaver rekommenderas filmen varmt, så länge man kan tolerera rätt grovt språk. Själv anser jag att språkbruket gör det hela rätt kul också. Här kommer lite smakbitar. Och som sagt, ursäkta det grova språket...

Och:

http://www.youtube.com/watch?v=YBsHxuNzCS4

Enough is enough!

Nej, nu tycker jag det får börja räcka. Jag börjar ha färdigt med alla uppsatser och annat crap.[ Morr.] [Ännu större morr.] [Och ett litet ryt.] Kan man liksom inte bara få göra nånting roligt av sin tid.

Tänker på kära syster M's visdomsord. När jag blir vuxen nångång hoppas jag på att kunna bli lika vis, varmhjärtad, hysteriskt rolig och "no-BS-aktig". Hipp hurraa för snart är det ändå jul och då får jag äntligen umgås med de som betyder mest. Känns suveränt att Señor V är med oss i år. Ifjol satt vi båda hemma på varsitt håll på jul annandag tror jag det var och pratade och skrattade i ett litet vitt virtuellt fönster.Tänka sig hur saker och ting ter sig så underligt, men ändå helt fantastiskt. Who would have thought? :)


P.S. Jag blev just hungrig på hummer och champagne. Anyone? Så här kommer en liten bild av Pinchy 1 och 2 som de såg ut före de blev uppätna på en "sent i maj picknick på nya lägenhetens golv." De var alldeles ljuvliga. Frid över deras minne.

Peace out.

smärta, livsanalys och hybris.

Hey folks!
Här kommer en liten mitt i natten uppdatering, bara sådär apropå. Eller ja, kanske för att min mor ska veta vad jag sysslar med här borta. So, here we go:

Idag har jag skypat med El Señor V och diskuterat flygsimulatorer och vad som händer när en Boeing 737 får en så kallad "hotstart". Det blir nämligen eld och lågor i motorn, eller nåt liknande. Men alltså, det är inget farligt egentligen fick jag förklarat för mej. Så om man ser att det brinner i jetmotorn på planet så behöver man inte vara så rädd, man kanske inte alls dör. Det känns tryggt att veta ;)

Klockan 18 hade jag en tid till kosmetologen. Ja, eller...ett "day spa", vilket låter alldeles underbart. Men det var inte alls underbart. Jag skulle ta bort mina akrylnaglar som börjat växa ut allt för mycket och den lilla men tyvärr allt för osympatiska vietnamesiska damen BÄNDE BORT NAGLARNA MED EN TÅNG! Utan att bada dem i aceton först, vilket innebär att de satt som berget på mina stackars futtiga och mjuka riktiga naglar. Jag känner mej aningen traumatiserad. Dessutom förstod jag ungefär vart femte ord hon sade. Alltså, ingen win-win situation. OCH så fick hon trugat på mig en manikyr, en slarvigt utförd manikyr. Day-um, kan man ju säga. Skulle jag ha vetat att jag skulle utsättas för tortyr-manikyr skulle jag ju likväl kunnat klippa bort dem själv med en sax eller varför inte hamra bort dem med en hammare. Nåja. Jag överlevde men fick ringa ett kris-Skype-samtal till Fia i Lyon för att bearbeta situationen (Tack!)

Efter salongsbesöket gick jag via Salon Red för att boka tid till frissan. Jag insåg att efter tre månader börjar det bli omöjligt att skapa någon form av frisyr på detta huvud, i alla fall inte utan smygspännen och väldigt mycket hårspray. Så på tisdag har jag tid till en Giorgia. Jag ber redan till Herren att människan kan sin sak (Nej, jag är inte alls dramatisk eller har OCD-tendenser när det gäller mitt hår). Että semmosta...

Ännu lite senare gick jag med Céline och Jana till Starbucks där vi satt och filosoferade lite om livet och framtiden. Det var intressant och givande. Nu sitter jag här och prokrastinerar. På måndag har jag deadline på en uppsats till en hissakurs och jag har fortfarande 70 sidor kvar i boken som uppsatsen ska baseras på. Jag ska intressant nog skriva om utbildning som tema i Frederick Douglass(Amerikas mest kända ex-slav) slave narrative. Heh...jag har noll inspiration men tänkte att sist jag hade uppsatsdeadline dillade jag ihop fyra sidor på ett par timmar och tillämpade allt jag vet om akademiskt skrivande på engelska (du tar i stort sett ingen vettig information alls och förvandlar det till en text i vilken du använder löjliga och överambitiösa ord som du slår upp på thefreedictionary.com) och fick ett A. Hoppas på samma tillvägagångssätt och resultat den här gången också. "Hybris-varning!" skriker ni säkert nu. Men so be it. ;)

P.S. Här kommer lite underhållning för er som är uttråkade efter detta inlägg. I give you the fabulous Dixie Chicks! Den här låten tycker jag är lite halvmysig på nåt sätt.

Over and out. Tzyss å fampp!

Hail to the Constitution!

Eller ja, The Bill of Rights, egentligen.

USA är ett intressant land. Och jag menar mycket intressant. Överlag är människor mycket medvetna om sina rättigheter, vilket egentligen är helt fenomenalt. I Finland tror jag att folk överlag inte bryr sig så himla mycket, i alla fall inte på samma skala som man gör här. Låt mig illustrera mina funderingar med en liten berättelse:

Det var en gång ett litet women's college i Georgia. Alla studerande hade blivit informerade om att hälso-och säkerhetsinspektion skulle äga rum i samtliga residence halls på campuset. De fick veta att människor från Residence Life skulle gå igenom alla rum och se till så att allt var i enlighet med säkerhetsföreskrifterna, och ifall något stred mot dessa skulle studerandena få en lapp i sitt rum där det stod vad som borde åtgärdas. Många utbytesstuderanden skrapade sig i huvudet och funderade vad detta egentligen skulle betyda? Skulle man få sina byrålådor och garderober inspekterade?

En finländsk tjej i synnerhet tyckte att det hela började låta lite som att befinna sig i den mexikanska tullen igen (ja, de öppnar dina väskor och rör vid dina kläder (!) Den värsta formen av public humiliation, speciellt om man bara slängt dit sina smutsiga kläder för att man är på väg hem och egentligen inte bryr sig om hur ens kappsäck ser ut inuti) Så...hon vidarebefodrade sina concerns till sin pojkvän, som råkade vara amerikansk medborgare och dessutom en infödd Texan och spansk-amerikan (mystiken tätnar ju med dylik exotik). Låt oss kalla honom Señor V. Señor V är en man som vet sina rättigheter, och andras för den delen också, så hans enda svar på hennes frågor var "Fourth Amendment baby, the Fourth Amendment!". Den finländska tjejen såg ut som ett halvt frågetecken, hon hade ju just läst om tilläggen till den amerikanska konstitutionen, dvs. The Bill of Rights, där det stod en hel del viktiga saker, men hon kunde ju inte veta exakt vad som stod i det fjärde tillägget. Hursomhaver, där stod följande:

	The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreasonable searches and seizures, shall not be violated, and no Warrants shall issue, but upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and particularly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized.

	Folkets rätt att vara säkra i sina personer, hus, papper, och effekter, mot oskälig husrannsakan och gripande, skall ej överträdas, och inga rannsaknings- eller arresteringsorder skall utgå, utom uppå skälig grund, understödd av ed eller försäkran, och noggrant beskrivande den plats som skall rannsakas, och de personer eller ting som skall gripas. (Vänligen ignorera formateringsproblemet...) Ett universitet har alltså inte rätt att kolla igenom människors personliga tillhörigheter (den finländska tjejens illegala vattenkokare var alltså säker i sin byrålåda. Man får inte ha farlig elektrisk apparatur i sitt rum, utan dylik måste förvaras och användas i det allmänna köket där den kan hållas under uppsikt. I allmänhet borde kvinnor i en ålder av 18 år eller över 18 år inte tillåtas använda vattenkokare alldeles själva. Det hela kunde ju sluta i katastrof!) Så...Som bäst sitter den finländska tjejen och väntar på inspektionspatrullen. Fortsättning följer...Until then, hail the Constitution! ;)

rållasi.

Helluu folks!

Här kommer varsågod: ett ganska mediokert blogginlägg. Men att ja...
Jag kan ju börja med att berätta att jag aldrig kom mej iväg till Oakland Cemetery, för mitt undermedvetna tyckte liksom att det är lite halvonödigt att stiga upp 7.30 en lördagsmorgon. Så jag försov mej alltså. Jag skulle snooza men råkade istället trycka på OFF-knappen. Så kan det gå. Jag får väl åka dit nån annan gång då.

Toinen asia sitten: Idag köpte jag typ tusen Halloween-kort, så om ni har tur får ni ett på posten people ;) Förresten fick jag en sån bisarr lust att prata finska häromdagen, alltså, jag fick liksom en sån känsla att jag skulle helt enkelt vara totalt AWESOME på finska bara jag skulle få chansen att prata det med nån här. Että semmosta. Ja joka kerta kun mä yritän puhua ruotsia yhden ruotsalaisen tytön kanssa mä en osa puhua ollenkaan. What's up med det kan man ju fråga sej? Min svenska är crap. Suveränt med tanke på att så fort jag kommer hem till fosterlandet måste jag skriva en svensk sammanfattning till min kandi. Muahahahaa, great success!

Yksi asia vielä: Jag har ett nytt favoritgodis: Reeses Peanut Butter Cups. Enligt Wikipedia är Reeses Peanut Butter Cups "ett amerikanskt varumärke för chokladbitar fyllda med jordnötssmör som produceras av Hershey Company. Produktionen startade 1928 och produkten finns i många olika varianter". Det är asigt gott. Så gott att igår gymmade jag nästan en hel timme och kände mej tvungen att försöka bli av med 500 kalorier. I did it. Yay me!

Vieläkin asia: Idag gick jag på café med Céline. Det var jättetrevligt. Det behövdes. Först gick vi dock till CVS och valde mascaror i en timme eller så. Sen for vi till Starbucks och drack vårt kaffe vid Decatur Square, ett torgliknande ställe här i Decatur som påminner mej om nån europeisk stad. Jag saknar Europa och gamla städer med arkitektur och estetik. Atlanta är inte så värst estetiskt. Det är bara liksom en stad med allt för mycket människor. Och inte ligger det ens vid havet eller vid en å. Och ibland vill man bara kräkas lite på all amerikansk överflöd. Vad är det för fel på måttlighet liksom? Varför behöver man köpa smoothies i enlitersmuggar? Eller varför behöver man köpa kaffe i venti-storlek(också typ en liter eller så..) så man kissar som en häst efteråt? Kräk! Nåja. Just nu känns Finland mycket lockande och mycket måttligt och sansat och alldeles jättebra. Snart är jag hemma igen. Micket bra. Det var allt. Tack och förlåt!

Over and out.

Nödvändighetsshopping och helgens planer

Hellu people!

Ikväll har jag nödvändighetsshoppat med Mijin.( Anledningen till detta var att jag på sistone börjat frysa om min bak. Det är nämligen höst på riktigt här nu och temperaturen har sjunkit till en 9-10 grader.)Vi startade härifrån colleget klockan 15 och kom hem 20.30. puhh!

Vi begav oss med det fantastiska MARTA (sunkmetron) till Edgewood Retail District som det så fint heter och vårt första stopp var Ross som är en typ av outlet-butik där man kan fynda ett som annat. Jag nödvändighetsfyndade en svart Calvin Klein ullkappa för 75 dollar (54 euro mamma!). Rätt sweet med tanke på att den kostat 300 dollar en gång i världen. Dock är den inte direkt årets modell, men den är tidlös och klassisk och rätt vacker. Så jag är nöjd :) Sen hittade jag också en matchande vit stickad Calvin Klein halsduk för 16 dollar. Jeeij! Jo, och så hittade jag fem fina turkosa Tommy Hilfiger handdukar för 20 dollar. En stor och fyra små till badrummet. Sweet!

Sen gick vi till Target och köpte lite halvonödigheter. Typ som Kettle Corn(konstig amerikansk popcorn som först smakar salt men sen sött. Señor V introducerade mej till detta förra helgen)Caramel butter popcorn och Reeses Peanut Butter Cups. Jo, och så hittade jag två stickade koftor. En grå och en vit.

Imorgonbitti ska jag stiga upp supertidigt och bege mig till Oakland Historical Cemetery (en gravgård, mamma) med Professor Morris som för övrigt är supercool. Hon är just och just 30 och har en PhD i Southern History från Yale (ja, jag suktar i mitt innersta) och har jobbat som public historian, OCH hon verkar vara en välfungerande individ med fantastisk sarkastisk humor trots att hon typ bara studerat hela sitt liv. I Oakland ska vi titta på monument tillägnade fallna soldater från Amerikas konfedererade stater och annat nördigt. Uhh, jag myser bara jag tänker på all nördighet! Jag har blivit en sån Civil War nörd att jag nästan blir lite rädd för mej själv. Klockan 14 ska vi igen bege oss mot Atlanta för då ska vi på konsert med alla andra utbytesstuderande i Atlanta. Ungdomssymfoniorkestern har en konsert och sen blir det en reception med tilltugg i nån Presbyterian church. Intressant lär det bli.

Nu måste jag sluta skriva för min fot har somnat.

Over and out.

Once upon a time in Mexico

Helluu! Här kommer lite bilder från Mexicot. Jag är för lat för ordentliga blogginlägg it seems, men en bild säger mera än tusen ord sägs det ju, här kommer alltså tre miljoner ord. Varsågoda!

En stycke Fatsie/Güero/The Menace

The Dudes chilling - Piglet och Fatsie

En stycken Piglet/Piggy

Tapas eller pintxos (i Baskien får man inte säja tapas). Pan tomat, salsa brava, alioli, tortilla de patatas, patatas bravas och chorizo a la sidra.

Svart änka- före den dog av Raid-spray

Siwan på hörnet

Lägenheten

Ett av Senor Vs uthyrda lokaler- ett tacoställe där det spelas Mariachi-musik 24 timmar om dygnet. Rätt märkligt att ha folk som äter på ens gård :P

Nya naglar

Calavera - sockerskalle (låter som en hjärnsjukdom?)

Hemmagjorda quesadillas med huitlacoche...avskrapet av en svampsjukdom på majsplantor. Inte helt dumt ;)

Quesadillas

En stycke Lilla Lo och tamarindmargarita. Hon fascineras av alkoholiska drycker, standardfrasen gällande henne har blivit "that cat is a boozer!"

En stycke Texan bar, en stycke Señor V och en liten Lo

Lilla Lo

Gissa vem som fick dricka tamarindmargaritas ur Finlandiaglaset? :P