first impressions & recap.

Halluu alla! Nu e jag här. På riktigt alltså. Let’s do a little recap av de senaste 48 timmarna.

Anlände i lördags till Åbot med mor, syster och systerdotter A och blev sen förärad med ett besök av systerson V som hade ledigt från att leka krig. Tillsammans spenderade vi kvällen med pizza och andra trevligheter och övernattade sen på 30 kvm som en tre-generationsfamilj i nån förort till Moskva(systers jämförelse, inte min egen). Klockan 6.00 var det officiell uppstigning och två timmar senare bussresa till Helsingfors-Vanda flygplats (stör mej för övrigt på finlandismen ”flygstation” som omedelbart bordi utrotas).

Nåja. Hursomhaver. Efter lite karelsk pirog och lite tårar (stackars Mor) och avsked begav jag mig av genom säkerhetskontrollen och tog sikte på landet i väster. Flygresan kunde ju ha varit kortare en typ 9 timmar och undertecknad kunde ha varit knepig nog och tagit med sig en bok, men att... American Airlines pizza får ändå fem solar av fem möjliga. Förresten så var den lite av ett smakprov på resans följande kulinariska upplevelser. När jag anlände till Chicago blev jag alltså erkänd som en ”exchange visitor”, vilket i praktiken borde betyda att USAs regering anser att jag har något att tillföra det här landet. Sånt får ju alltid en flicka att känna sig uppskattad.  Efter ett försök att följa noggranna instruktioner gällande Chicago O’Hare flygplats, som erhållits av ett stycke pojkvän med erfarenheter inom aviationen, kom jag mej äntligen för att använda en typ av gratistelefon med vilken man fick direktkontakt med olika hotell i området. Killen i andra änden lovade att skicka en shuttle, alltså en halvskruttig minibuss som skulle ta mej till Super 8 Hotel i det fantastiska Elk Grove Village(som till största delen verkade bestå av trailer parks (mamma: de e alltså stora områden där folk bor permanent i husvagnar. Typ. Alltså int ett så helt mysigt ställe). Hotellet var dock grymt fräscht för 70 dollar/natten, även om inredningen såg ut ungefär som på Hotell Polaris i Edsevö.

Checkade in och fick mitt rum och började sedan försöka lokalisera någon typ av föda. Det enda som fanns att tillgå var 7 olika sorters chips i minipåsar, choklad och limsa. Jag åt följaktligen middag American Style och sköljde ner den med en root beer och drack en Dr. Pepper till efterrätt. Skypade sen med Señor V och konstaterade att jag var rätt trött samt fick veta att chicagovattnet jag just drack troligtvis kom från Lake Michigan i vilken det troligtvis ligger en hel del döda mafiosor. Snällt med information. Gick till sängs 7.30 pm lokal tid och Señor V ringde och väckte mej klockan 2.30 am. Undrar just om han var rädd att jag sku missa flyget. Fast det gjorde jag int. Åkte shuttle tillbaks till flygplatsen med ett trevlig äldre amerikanskt par som nog var lite osams.  Hursomhaver. ..

Betalade 100 USD i överviktspengar för min kappsäck åt en halvsur tant och så var jag on my way to Atlanta. Till frukost tog jag del av ännu en hälsosam kulinarisk upplevelse då det enda som var öppet 5 am var McDonalds. Det blev alltså en ägg, -ost och bacon bagel med hashbrowns och Coke Zero till frukost. Nåja,de var ju nästan LCHF, den innehöll ju ägg och bacon ;)

På flyget till Atlanta satt jag brevid en irländsk-född businessman från Chicago som pratade mycket lågmält men ändå var helt trevlig. Anlände i Atlanta redan klockan 9 am och deplanade rätt snabbt. Förväntade  mej sen att se en tjej med en Agnes Scott skylt i handen. Men av någon sådan syntes inte ett spår. American Airlines bagagekarusell ligger dock avlägset och jag bestämde mej därför för att försöka hitta det huvudsakliga bagageområdet. Men inte fanns det någon där heller. Blev alltså tvungen att ringa ASC international office och fick sen tala med en Ginger som gav mig numret till Nayleen som skulle hämta mej. Nayleen visade sig vara en rätt trevlig dam från Texas som jobbade på ASC. Jag fick också veta av Ginger att Nayleen skulle plocka upp min nästan-roommate Mijin från Korea också. (Nästan eftersom det senare visade sig att det hade blivit nåt fel så nu bor vi istället grannar)

Vi åkte i Nayleens bil till ASC och fick se Atlanta skylinen med skyskrapor och sånt. Inte helt fel. När vi kom fram till ASC blev vi mottagna av två tjejer, en tredjeårsstuderande och en fjärdeårsstuderande som jag i ärlighetens namn inte kan minnas namnet på. Vi fick båda en lila tygpåse med lite orientation-material, en lila internetsladd(lila är alltså ASCs färg) och en påse mikropopcorn, salta nötter, vatten och en cereal bar. Vi gick en snabb runda på campus med våra guider och sen gick vi till våra rum för att packa upp. Nu bor vi båda ensamma av någon mystisk anledning, men kanske vi får varsin roommate ännu när de amerikanska förstaårsstuderandena kommer på fredag. Mijins rommate flyttade plötsligt till ett annat hus eftersom det hade varit något missförstånd gällande var hon skulle bo. Interesting times...Vi bor på första våningen (i praktiken andra våningen) i Winship Hall där det till största delen kommer att bo förstaårsstuderande. Vi har knappt sett till några andra utisar ännu, men enligt Mijin borde det finnas en svensk tjej här som ska heta Lisa. Idag är det drop in-dag och först imorgon får vi träffa alla utisar då vår orientation börjar.

Och ja, om huset och rummet...Måste säga att jag får en känsla av att bo i logement och skulle jag inte ha förberett mig på att inte ha några särskilda förväntningar så skulle jag väl nog vara lite...bestört kanske. Jag börjar inse att mitt rum är i originalskick sedan 1962 då huset byggdes. Men jag har en walk-in closet, och ett skrivbord och en säng som påminner mej lite om den jag såg på bilden i Aftonbladet på den säng som finns i isoleringscellen där dendär norska massmördaren sitter. Men ja, jag har ju en byrå också. Och duscharna har dörr och lås! Lyx! Fast toaletterna gick inte att spola i...men sånt e ju petitesser. Dock luktar hela huset grymt mystiskt, men...int e he naa, som ja pa säj.

Matsalen är en sån grej som är så amerikansk att jag har svårt att tro att den är på riktigt. Den ser lite ut som matsalen i Harry Potter filmerna, så det gör den väl ännu mera engelsk kanske. Men det som gör den amerikansk är det faktum att där finns ungefär 10 olika soft drinks att välja mellan. Jag menar root beer i automat! Eller cokis, eller cranberry juice, eller lemonade, eller Southern sweet tea. Livsfarligt. Ännu mera livsfarligt är det att det finns en glassautomat, sån som di har på Rax. Och där finns 6 olika stationer med olika typer av mat. Pizza, salladsbar, traditionell Southern mat eller vegetariskt eller internationellt.

Till lunch åt vi nån typ av gris. Och ris. Det var ätbart. De har alltså inte öppnat riktigt ännu så därför får vi vad som finns helt enkelt. Men det var ändå helt okej.

Snart e de mat igen. Ska träffa Mijin om en timme. Vi bor nu båda själv i varsitt rum, men det kan hända att det ännu blir ändringar när alla andra kommer på fredag. Boendesituationen verkar de inte ha riktigt på klart i dethär skedet.

That’s enough for one day.

På återhörande!