smärta, livsanalys och hybris.

Hey folks!
Här kommer en liten mitt i natten uppdatering, bara sådär apropå. Eller ja, kanske för att min mor ska veta vad jag sysslar med här borta. So, here we go:

Idag har jag skypat med El Señor V och diskuterat flygsimulatorer och vad som händer när en Boeing 737 får en så kallad "hotstart". Det blir nämligen eld och lågor i motorn, eller nåt liknande. Men alltså, det är inget farligt egentligen fick jag förklarat för mej. Så om man ser att det brinner i jetmotorn på planet så behöver man inte vara så rädd, man kanske inte alls dör. Det känns tryggt att veta ;)

Klockan 18 hade jag en tid till kosmetologen. Ja, eller...ett "day spa", vilket låter alldeles underbart. Men det var inte alls underbart. Jag skulle ta bort mina akrylnaglar som börjat växa ut allt för mycket och den lilla men tyvärr allt för osympatiska vietnamesiska damen BÄNDE BORT NAGLARNA MED EN TÅNG! Utan att bada dem i aceton först, vilket innebär att de satt som berget på mina stackars futtiga och mjuka riktiga naglar. Jag känner mej aningen traumatiserad. Dessutom förstod jag ungefär vart femte ord hon sade. Alltså, ingen win-win situation. OCH så fick hon trugat på mig en manikyr, en slarvigt utförd manikyr. Day-um, kan man ju säga. Skulle jag ha vetat att jag skulle utsättas för tortyr-manikyr skulle jag ju likväl kunnat klippa bort dem själv med en sax eller varför inte hamra bort dem med en hammare. Nåja. Jag överlevde men fick ringa ett kris-Skype-samtal till Fia i Lyon för att bearbeta situationen (Tack!)

Efter salongsbesöket gick jag via Salon Red för att boka tid till frissan. Jag insåg att efter tre månader börjar det bli omöjligt att skapa någon form av frisyr på detta huvud, i alla fall inte utan smygspännen och väldigt mycket hårspray. Så på tisdag har jag tid till en Giorgia. Jag ber redan till Herren att människan kan sin sak (Nej, jag är inte alls dramatisk eller har OCD-tendenser när det gäller mitt hår). Että semmosta...

Ännu lite senare gick jag med Céline och Jana till Starbucks där vi satt och filosoferade lite om livet och framtiden. Det var intressant och givande. Nu sitter jag här och prokrastinerar. På måndag har jag deadline på en uppsats till en hissakurs och jag har fortfarande 70 sidor kvar i boken som uppsatsen ska baseras på. Jag ska intressant nog skriva om utbildning som tema i Frederick Douglass(Amerikas mest kända ex-slav) slave narrative. Heh...jag har noll inspiration men tänkte att sist jag hade uppsatsdeadline dillade jag ihop fyra sidor på ett par timmar och tillämpade allt jag vet om akademiskt skrivande på engelska (du tar i stort sett ingen vettig information alls och förvandlar det till en text i vilken du använder löjliga och överambitiösa ord som du slår upp på thefreedictionary.com) och fick ett A. Hoppas på samma tillvägagångssätt och resultat den här gången också. "Hybris-varning!" skriker ni säkert nu. Men so be it. ;)

P.S. Här kommer lite underhållning för er som är uttråkade efter detta inlägg. I give you the fabulous Dixie Chicks! Den här låten tycker jag är lite halvmysig på nåt sätt.

Over and out. Tzyss å fampp!