Nu är det inte länge kvar innan jag får återse fosterlandet. Hipp hurraa! (Grattis Finland, förresten, nu är det officiellt din födelsedag! Imorgon ska jag kanske sjunga Vårt land och inkläda mig en blå scarf eller något.) USA är bra, men i måttliga doser, jag tror jag har inmundigat min dos för den här gången.
Idag hade jag mina sista lektioner här och på torsdag inleds provperioden. Alla tenter här är self-scheduled vilket betyder att man köper ett kuvert och ett skrivhäfte till varje kurs man ska tenta och sedan lämnar man in dem till sina lärare. Lärarna placerar ut proven i alla kuverten och sedan får man skriva tent två gånger om dagen, kl. 9 och kl. 14 torsdag 8 december till tisdag 13 december. Sweet! Själv ska jag tenta tre kurser, två hissakurser och en i public speaking, låtom oss se hur det går...
Den trettonde åker jag till Aguascalientes igen och är där tills den 21:a, då jag reser tillbaka till Atlanta och sover på hotell en natt innan jag flyger härifrån via London till Helsingfors och från Helsingfors till Jakobstad-Karleby flygstation(jag kräks på det ordet, vad fasen är en flygstation för något? gaah! det måste vara den löjligaste finlandismen i världshistorien) eller vad det nu sen kallas nuförtiden.
Det var meningen att Señor V skulle åka med mig till Finland nu till julen, men eftersom det ännu är en hel del som behöver fixas inför flytten så var det inte möjligt, men förhoppningsvis ska allt ordna sig snart med försäljningen av hans lägenhet så han kan flytta så snabbt som möjligt. We're keeping our fingers crossed.
Jag ser fram emot att åka till Mexico igen, mest för att träffa Señor V, men det är också ett vackert land, synd bara att de sociala, -ekonomiska och politiska förhållandena är så uppåt väggarna. Señor V och jag ska väl kanske hinna med lite lammtacos, ett besök till hans moster, Tía N. med make och en utflykt till San Juan de Los Lagos (Saint John of the Lakes) i Jalisco. Stadens största turistattraktion är en 38 cm hög figur av jungfru Maria, iklädd i en blå-guldig skrud. Den så kallade Nuestra Señora de San Juan de los Lagos, eller Sanjuanita sägs ha utfört mirakel så tidigt som på 1600-talet och årligen vallfärdar runt 9 miljoner pilgrimer till kyrkan där statyn finns. Den är till och med placerad bakom extra-tjockt skottsäkert glas, att sånt. Det lär bli intressant,speciellt för någon som har svårt att förstå grejen med helgon och sånt, men det är okej, det har Señor V också, även om han blivit uppfostrad som katolik. En sak måste jag erkänna, jag har grym etiketts-angst när det gäller katolska kyrkor, jag är rädd för att bete mig fel på något sätt och så mitt i allt har jag en arg präst eller nunna efter mig som läxar upp mig för att jag till exempel vänt ryggen åt altaret (tack och lov har det inte hänt ännu, men jag fick lära mig att det anses vara VÄLDIGT RESPEKTLÖST att vända ryggen åt huvudaltaret, så man får se till att gå ut igen längs en sidogång, annars får man backa ut ur kyrkan, och det vill man ju inte)
Från det ena till det andra: Nu sitter jag här och prokrastinerar och tittar på löjliga TV-serier, typ "Say Yes to the Dress", en realityserie som handlar om hysteriska brudar som jagar den perfekta brudklänningen. Högklassig underhållning må jag säja. Allt för att undika att läsa på tent....
Imorgon ska jag unvika tentläsning ytterligare och bege mig med Céline & Co. till Lenox Square Mall, där ska jag panikshoppa de sista julklapparna.
Det var väl allt jag hade att komma med för den här gången, folks. Som avslutning bjuder jag på lite rosor i dess natural habitat utanför Martin Luther King Historic Site Visitor Center här i Atlanta, bilderna tog jag den 1:a december. Surreal but nice kan man ju säga.
