nys å fräs

Bild som symboliserar min livssituation.

Jahapp, då var det flu season på gång. lovely! sitter här och snörvlar stup i kvarten och blir kallad Sniffles av Señor V, det låter lite gulligt, ungefär som Sniff, så jag mindar int så myki :)

Idag blev det alltså ingen vatten-aerobics, tråkigt...

Flu-season innebär också att jag har blivit stamkund på "apoteket", eller, ja, CVS/Pharmacy är väl lite som Erkin Halli med mediciner, det finns alltså en hel del nödigt och onödigt där. CVS specialitet är bland annat godis i mängd och massor, samt hyllmetrar av födelsedagskort. Däremellan kan man hitta en eller annan root beer burk, lite salta kex, en stoppajacka och kanske lite grönt nagellack. Dock måste jag inflika att CVS får flera organisationspoäng än Erkin Halli, men att...

Igår när jag gjorde mitt andra besök hos CVS den här veckan inträffade det en lite pinsam situation kan man säga...Som vanligt hade jag ju problem med att se skillnad på myntvalörerna eftersom det inte finns någon logik WHATSOEVER i att fem-centarna är större än tio-centarna. Hallå!? Dessutom behöver man väl inte ha 25 cent som en valör, varför inte 20 cent? Femman krånglar ju bara till det tycker jag. Sen dessutom att man måste ge mynten löjliga namn som "nickel", "dime" och "quarter" gör ju inte saken lättare för en stackars utlänning.

Så...där står jag i kassakön och skall betala 56, 84 dollar, och jag råkar ha exakt 56 dollar i sedlar, men eftersom jag brukar undvika att betala med mynt (eftersom jag tycker de är onödiga och löjliga) så står jag där med typ 300 stycken tiocentare och diverse femcentare. Jag fumlar nervöst med mina cent och tjejen i kassan frågar "Have a dime maybe, do you?". "Öööhhh" är min första spontana och nervösa respons. Min hjärna lägger alltså av på direkten eftersom jag blir ställd och har ingen aning om vad en dime är. Jag vet ju innerst inne att det är en tio-centare, men min hjärna samarbetar liksom inte. Sedan börjar jag ursäkta mej rätt så idiotiskt och säger saker som " uhmm, I'm not sure, let's see. I'm from Finland actually, so I'm not really used to these coins yet" (bra ursäkt, spela dum turist, Elin!) Sedan kommer kommentaren: Oh, Finland? You speak normal, though!". Jag skrattar till nervöst och inflikar att jag studerar engelska och får sedan äntligen räknat färdigt mina förbaskade mynt. När jag går därifrån inser jag att i kön bakom mig står endast sju personer...Great. Tror knappast att tanten längst bak gillar finnar...

Nåja. Sellaista sattuu, som jag brukar säga. Förresten har jag lite hemliga planer på gång. Mer om det i ett senare skede ;)

Over and out!